Vi drar ut på uppstigningen tills alla lämnat rummet. Skum belysning. Toaletterna är överfulla - men efter tag kommer vattnet tillbaka. Lämnar stället 7.30. Söker efter kaffebar och apotek. På fina gatan hittar vi en kaffebar. Cafe americano och croissont idag igen. Går sedan ut ur staden - hittar inget apotek - inga compeed. Lång tråkig sträcka med bara lantbruksmiljö - odlingar och inga träd - helt öppet. Molnigt, disigt men varmt.. Vi dricker kaffe i Grañon - många tyskar på väg. Vi köper vatten hos en tant i en liten oanselig bar som egentligen inte var öppen. Har upptäckt till min stora sorg att jag glömde min vattenflaska med min peruanska flaskhållare från Pisac vid huvudändan i sängen på härbärget. Den sydda flaskhållaren var suverän att bära flaskan i. Jag skyller på den skumma belysningen som gjorde att jag inte upptäckte flaskan. Brukar alltid kontrollera innan vi lämnar ett hostel att allt är med. Dessutom är Eva en fena på att upptäcka något vi är på väg att gå ifrån.
Vi genar över fält och försöker att gå så mjukt det bara går för fötternas skull. 23,9 km senare tar vi in privat i Belorado, vi orkar inte gå längre idag. Många cyklister har tagit in här. Vi bor i ett rum med 8 bäddar i våningssängar, lakan ingår. De australiensiska damerna vi delade taxi med igår bor också här liksom "prästen", "finnen" och "ryssen". Pool finns på området - ingen baddräkt. Italienska gänget dyker upp.
Träffar en av de svenska kvinnorna från flygplatsen i Biarritz. Hon går ensam. Åkte tåg och buss mellan Biarritz och Saint Jean Pied de Port.Ja, vi är en brokig samling - cyklister och vandrare.
Tar in tvätten och märker att mina svarta trosor är borta - trostjuven varit framme?
Sover dåligt - inget alls känns det som. Tån svider och värker. Lägger foten på stegen utanför sängen - tål inte lakanet ens.
 |
| Storkbon påSanta Maria kyrkan i Belorado |
 |
| Grottboningar i Belorado |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar