Tisdag11 september



Gick från härberget vid 7.30 - har inte sovit mycket - stortån är rätt ilsken - tålde inte lakanet och har legat med foten ömsom utanför sängen och ömsom på stegen till överslafen. Lagt om tån med sorbac och trätt en tåtuta över. Cyklisterna är uppe tidigt med sina pannlampor och stökar i bagaget.

Pausar ofta känner mig svimfärdig, fryser och mår illa.

När vi kom till Espinosa orkar jag inte fortsätta så jag lägger mig på en parkbänk bakom bykrogen. Eva frågar om härbärge, men får svaret att det ligger 3 km bort i Saint Juan.

Medan Eva äter lunch vilar jag i skuggan på bänken - frossa och illamående. Vi får reda på att det gå en buss om ett par timmar. När jag känner mig lite bättre tittar jag i vår svensk guidebok och läser att det finns ett ställe i slutet av byn - där en fransman uttryckt sig som att det var ett helt fantastist ställe. Värt att pröva. Eva fortsätter vägen fram och mycket riktigt det finns ett härbärge med korsriddarflagga i slutet av byn. Vi tar oss dit. I ett gammalt slitet hus (från 1700-talet visade det sig)  i Espinosa fann vi vårt härbärge. 

Såg valdigt skruttigt ut på utsidan en gård i slutet av byn. Oroade oss lite för att ta in - men eftersom feber satte stopp for forts färd tog vi chansen. En ensam gammal man hänvisade oss upp på övervaningen och vi sms hem var vi befann oss ifall vi skulle försvinna. Strax efter dök var amerikanska caminovän och en stund efter dök nasta kvinna upp. Dar var vi nu 4 mormödrar som delade rum. Vilket fantastiskt ställe - en pedant och samlare som spelade opera och lagade gudomlig mat. Vilket fynd.

Tre rätters middag hos korsriddaren i Espinosa, en operaälskande man, utmärkt kock och tillika pilgrim som gått hela leden sex gånger. (Eva, Susan och Sandy)



Rent och snyggt och en ordning som visar att här bor en pedant tillika samlare med sinne för skönhet och romantik.






Sandy



Vårt rum som vi delade med Sandy och Susan