1 september

klostret i Roncevalles

Vi startar efter en orolig natt när folk vandrat/hasat fram-och tillbaka i korridoren till och från toaletten.

Trodde vi skulle sova som stockar efter 22 km vandring över Pyrenéerna, så var inte fallet. Vilat trots allt.

De två engelska damerna i våningssängen mitt emot är tidigt uppe. Allmän väckning kl 6.00 med pastoral musik - lamporna tänds - signalen är given.

Trötta ger vi oss iväg och efter ungf 1 km finner vi en matbutik där vi kan inhandla frukost som vi sedan inmundigar vid bord och bänkar alldeles i närheten. Hönsen springer runt benen och i en hage intill betar  massor av hästar. Vi är flera pilgrimmer som intar vår frukost här.

Dagens mål är Zubri, men första anhalten efter frukost blir redan efter 3 km där vi ser chansen till att få dagens första kaffe. Träffar canadensarna.

Vi går längs asfaltvägar, grusvägar och stigar genom tallskogen - skogen gillar vi..

Äter vilda björnbär som smakar otroligt gott - ger en extra energikick. Hälsar på den unga pilgrimmen som går så illa - i ett par, som vi tycker, för stora kängor. Han är focuserad det märks och inte intresserad av kontakt.

Hittar en fin rastplats i en solig backe. Vädrar fötterna och plåstrar om. Ett ungt par gör oss sällskap i samma glänta. Proceduren är den samma.

Anländer till Zubri  kl 16 och tar in på privat hostel - 10 euro + 5 euro för frukost och 10 euro för middag. Vi delar rum med en canadensisk kvinna, en spanjor och en vietnamesis man och hans tyskfödda hustru, iconmålare som varit gift med en hawaiiansk-indiansk man och bott 30 år på Hawaii. Numera boende även i Tuscon USA. De kom till Saint Jean Pied de Port torsdagkväll och vandrade hela fredagen upp till Roncevalles. Inga ungdomar direkt.

Pilagrimsmenyn består av potatissoppa, sallad och revbensspjäll.

Ännu en natt med dålig sömn trots lugnt och trevligt rum.