Fredag 14 september

Så slutar var vandring i Burgos - feber, infektion och antibiotica for en sårad fot..
Efter dagens omlaggning tar vi bussen till Madrid, ledsen att resan slutar - vi har lart oss så mycket - traffat sa trevliga vandrare fran olika kontinenter. Men - vi kommer tillbaka...nästa år.

På ett litet lunchställe på torget framför katedralen träffar vi fyra svenska kvinnor. Det visar sig att den ena av kvinnorna arbetat som journalist på Norrbottens Kuriren i Luleå i 40 år. Numera boende i Gnesta. Tänk vad världen är liten - kunde inte låta bli att ta upp min vattenflaska från Luleå - med bild från skärgården i midnattsol. Vattenflaskan fick jag i stadsparken vid mitt besök i Luleå i midsommarveckan i år. Tyvärr fick jag inte namnet på kvinnan då mötet var hastigt och de skulle skynda sig iväg för att köa för plats på härbärget.

Onsdag 12 september

Susan berättar på morgonen att hon haft en vakendröm om att mannen kom in i vårt rum på natten och bad om hjälp med något. En efter en gick med honom och kom aldrig tillbaka. Vi skrattade gott medan vi packade våra ryggsäckar för avfärd.

Efter frukost med med våra amerikanska vänner och värden lämnar vi härbärget i mörker. Tar avsked  av Sandy och Susan som fortsätter sin vandring.

Bussen  från Espinosa till Burgos tar c:a en timme och således är vi tidiga besökare i staden. Tar en kopp kaffe på en av stadens barer. Besöker turisinformationen där vi får reda på var jag kan besöka sjukvården och få hjälp med min fot. Får reda på att det finns ett ställe för akutvård  - som öppnar kl 15. Söker oss till katedralen där vi tar fördriver tiden innan det är dags att köa för härbärget som öppnar kl 12.00.



Härbärget drivs av katolikerna  och ligger strax bakom katedralen- ser nyrenoverat ut på insidan - stort och bra i flera våningar med plats för c:a 76 pilgrimmer. Vi ligger i "sovvagnscupé" modell med korridor på var sida om fyra bäddar







 

Sjukvården i Spanien...Tyvärr hade jag inte observerat att mitt eu-card hade gått ut för ett år sedan - klantigt jag vet - men texten liten och jag hade ingen tanke på att det var tidsbegränsat - bor man i ett eu-land och har ett svenska pass - varför denna dubbla administration. Hur som helst detta upptäcktes när jag redan varit inne hos läkare och fått pc samt fått omläggning av två sköterskor.

Infektion i fötterna  är inget att leka med fick jag veta. Besök nästa morgon beordrades - men då hade "lucknuckan" i receptionen upptäckt att kortet inte gällde. Tjafs på spanska. Ingen pratar engelska - inte ens en läkare i 40-års åldern - otroligt. En sköterska som kunde lite engelska och min knackiga spanska blandat var konversationen. Men tån skulle visas upp och läggas om igen nästa morgon.                                      

 Tån var nu blåröd varig och såg inte särskilt trevlig ut (om nu tår någonsin ser trevliga ut).

Tisdag11 september



Gick från härberget vid 7.30 - har inte sovit mycket - stortån är rätt ilsken - tålde inte lakanet och har legat med foten ömsom utanför sängen och ömsom på stegen till överslafen. Lagt om tån med sorbac och trätt en tåtuta över. Cyklisterna är uppe tidigt med sina pannlampor och stökar i bagaget.

Pausar ofta känner mig svimfärdig, fryser och mår illa.

När vi kom till Espinosa orkar jag inte fortsätta så jag lägger mig på en parkbänk bakom bykrogen. Eva frågar om härbärge, men får svaret att det ligger 3 km bort i Saint Juan.

Medan Eva äter lunch vilar jag i skuggan på bänken - frossa och illamående. Vi får reda på att det gå en buss om ett par timmar. När jag känner mig lite bättre tittar jag i vår svensk guidebok och läser att det finns ett ställe i slutet av byn - där en fransman uttryckt sig som att det var ett helt fantastist ställe. Värt att pröva. Eva fortsätter vägen fram och mycket riktigt det finns ett härbärge med korsriddarflagga i slutet av byn. Vi tar oss dit. I ett gammalt slitet hus (från 1700-talet visade det sig)  i Espinosa fann vi vårt härbärge. 

Såg valdigt skruttigt ut på utsidan en gård i slutet av byn. Oroade oss lite för att ta in - men eftersom feber satte stopp for forts färd tog vi chansen. En ensam gammal man hänvisade oss upp på övervaningen och vi sms hem var vi befann oss ifall vi skulle försvinna. Strax efter dök var amerikanska caminovän och en stund efter dök nasta kvinna upp. Dar var vi nu 4 mormödrar som delade rum. Vilket fantastiskt ställe - en pedant och samlare som spelade opera och lagade gudomlig mat. Vilket fynd.

Tre rätters middag hos korsriddaren i Espinosa, en operaälskande man, utmärkt kock och tillika pilgrim som gått hela leden sex gånger. (Eva, Susan och Sandy)



Rent och snyggt och en ordning som visar att här bor en pedant tillika samlare med sinne för skönhet och romantik.






Sandy



Vårt rum som vi delade med Sandy och Susan









Måndag 10 september

Oväsen redan efter kl 4.00. Pilgrimmerna är i farten redan kring 5-tiden. Inget vatten hör jag dem säga.

Vi drar ut på uppstigningen tills alla lämnat rummet. Skum belysning. Toaletterna är överfulla - men efter tag kommer vattnet tillbaka. Lämnar stället 7.30. Söker efter kaffebar och apotek. På fina gatan hittar vi en kaffebar. Cafe americano och croissont idag igen. Går sedan ut ur staden - hittar inget apotek - inga compeed. Lång tråkig sträcka med bara lantbruksmiljö - odlingar och inga träd - helt öppet. Molnigt, disigt men varmt.. Vi dricker kaffe i Grañon - många tyskar på väg. Vi köper vatten hos en tant i en liten oanselig bar som egentligen inte var öppen. Har upptäckt till min stora sorg att jag glömde min vattenflaska med min peruanska flaskhållare från Pisac vid huvudändan i sängen på härbärget. Den sydda flaskhållaren var suverän att bära flaskan i. Jag skyller på den skumma belysningen som gjorde att jag inte upptäckte flaskan. Brukar alltid kontrollera innan vi lämnar ett hostel att allt är med. Dessutom är Eva en fena på att upptäcka något vi är på väg att gå ifrån.

Vi genar över fält och försöker att gå så mjukt det bara går för fötternas skull. 23,9 km senare tar vi in privat i Belorado, vi orkar inte gå längre idag. Många cyklister har tagit in här. Vi bor i ett rum med 8 bäddar i våningssängar, lakan ingår. De australiensiska damerna vi delade taxi med igår bor också här liksom "prästen", "finnen" och "ryssen". Pool finns på området - ingen baddräkt. Italienska gänget dyker upp.

Träffar en av de svenska kvinnorna från flygplatsen i Biarritz. Hon går ensam. Åkte tåg och buss mellan Biarritz och Saint Jean Pied de Port.
Ja, vi är en brokig samling - cyklister och vandrare.
Tar in tvätten och märker att mina svarta trosor är borta - trostjuven varit framme?
Sover dåligt - inget alls känns det som. Tån svider och värker. Lägger foten på stegen utanför sängen - tål inte lakanet ens.



Storkbon påSanta Maria kyrkan i Belorado





Grottboningar  i Belorado

Söndag 9 september

Dagens Camino: Beundrar alla ensamma som söker sig hit från USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien för att vandra på denna led- ni är obeskrivligt starka, uthålliga och målinriktade.
Barnfamiljer- med barn som är i början av skolåldern- så fyllda av energi och livsglädje som stretar på i solgasset. Heder åt er alla. El Camino handlar om respekt....

Mitt avtryck i livet - en skugga i vägdammet..

Katedralen i Santo Domingo de la Calzado

Taxi kl 7 till Najera - Susan den amerikanska ladyn är med så vi 5 st med kvinnorna från Australien.
1mil taxi = 4 euro/per person. Det var det värt tycker våra fötter. På busshållplatsen plåstrar vi om våra fötter.De två australiensiska kvinnorna skickade sitt bagage till Santo Domingo. Vi äter frukost på en bar i staden intill brofästet vid flogen. Susan ligger c:a 30 min före oss. Efter vägen blir jag tvungen att byta till sandaler och klippa upp bandet över tårna i högra sandalen. Går 15 km till Ciruena. Har så j..a ont i stortån.
Går in på en bar - köper vatten och får hjälp att beställa taxi. Träffar en skånsk man på baren - bär en tröja som det står Svenska kyrkan på. (Vi kallar honom hädanefter för "prästen"). Erbjuder honom att följa med de 6 km i taxin - men han avböjer. Taxin kostar 12 euro och vi åker till katolikernas härbärge- mitt i staden.
Fri donation. Stort härbärge i flera plan. Bor två trappor upp - 20 pers i rummet. Duschar och tvättar kläder som vi hänger ut. Tar en tur i staden och besöker katedralen där vi bl a tittar på den levande tuppen och hönan i bur, de byts ut var 14:e dag.
Tar ett glas vin på torget - träffar den svenske "prästen" som nu anlänt staden och bor i samma rum som oss.
Lite senare äter vi även middag på samma ställe tillsammans med honom, som berättar att han och tio andra sovit ute en natt vid en mur när det var fullbelagt överallt. De blev attackerade på natten av stenkastande ungdomar. Han försökte springa ikapp dem - men fick inte tag i någon. Han har gått långt på en vecka. Kom från Navarette igår.
Vi ser även barnfamiljen från Arizona  - barnen verkar pigga och glada - vilka ungar.
Är trött - har ont i foten  - tar en Ipren och lägger mig tidigt efter lite internetande. Går fortfarande inte att nå bloggen - g-mailservern ej uppdaterad får jag till svar. De har väl begränsad tillgång förstår jag.
Italienarna bor på samma våningsplan men ej i samma rum - som tur är. I vårt rum bor också dokumentärfilmaren från Canada.

I natt bor vi i Santa Domingo de la Calzada, i kyrkans hostel- 20 pers i vårt rum- sov gott alla därute.

8 september



Tvättstugan en trappa upp - välbesökt.

Sandy från Colorado och Eva njuter av fotbad.

Gav oss iväg från vårt fina hotellrum i Navarette efter att ha sovit ut, skämt bort fötterna med ett långt fotbad samt ätit en god frukost på  terassen - drog oss ner till receptionen för att checka ut vid 10.30. Där stod två finska ?! damer som verkade helt färdiga, hade nog startat tidigt. De fick ett rum för 80 euro. Vårt rum(svit) betalade vi 60 för, inga namn, inget visande av pass och cash var kravet. Rätt ner i fickan??

Cykellopp med start i staden så hela befolkningen ser ut att vara i startgroparna för fest.

Utanför staden ligger en keramikfabrik - där allehanda krukor och prydnadsföremål och bruksföremål går att inhandla. Ser chansen att låna toalett och hittar G R E E N som lösa kermikplattor - väger inte mycket?! i ryggsäcken. 

Efter en het vandring över vinlundar utan tillstymmelse till skugga så  blev vandringen ble kort - 7 km till Ventosa. Byn verkar öde - en och annan pensionär kikar ut ur garagen - som verkar vara svala rummet i huset. Det sitter ett gäng pilgrimmer på gatan och inväntar

härbärgets öppning kl 14.00. Vi sätter oss i kö och tar upp vår lilla brödbit som vi sköljer ner med ljummet vatten. Plötsligt går en garagedörr upp tvärs över gatan från oss - en liten gumma tittar ut - försvinner men är strax tillbaka  med några tomater i sin hand. Jag går över och är beredd att köpa - hon vill inget ha - erbjuder oss fyra härliga solmogna plommontomater - vilken go gumma. Hon tyckte nog vi såg eländiga ut med vår brödbit.

Klockan 14 slår porten upp och vi kommer in i en sval entré. Där sitter "Gretchen" som styr med disiplinerad hand - inskrivning - hänvisning - om kängors & vandringsstavars placering, rumsplacering och regler för kök, badrum och tvätt - samt allmän väckning och när det skall vara släckt och tyst. M a o klockan 22 - tyst och släckt. Inget väsen före kl 06.00 - ingen får således börja rassla med sina ryggsäckar och persedlar kl 04.30.

Liten butik finns i huset där vi kan handla. I köket finns allt som behövs för att laga mat.

Vi tar igen oss på den lilla bakgården - lite tvätt - lite kaffe och prat med andra vandrare.

Plötsligt dyker Sandy från Colorado upp. Vi får en härlig pratstund med fotbad. Hon är en ensamvandrare - en positiv kvinna med en enorm glädje till livet på El Camino - mot Santiago är hennes måtto 

Härbärget ägs av en spansk advokat som lovade sin far när han låg på sitt yttersta att starta ett härbärge vid leden. Den tyska föreståndarinnan arbetar och bor på härbärgete 10 mån om året - de andra två månaderna bor hon i sitt eget hus långt från El Camino.

I butiken stod advokatens fru - där handlade vi ägg och pasta och getost och korv - vin och lite bröd. I köket träffade vi en familj från Arizona som reste med sina barn sex och åtta år - de hade för avsikt att gå hela vägen. De hade en cykelkärra med sig som barnen fick turas om att sitta i när de behövde vila. Flickan som var sex år ville inte åka kärra - bara gå. Piggare och livfullare barn har jag då aldrig sett med tanke på hur långt de gick varje dag. Undrar just hur mina barn hade ställt sig inför en sådan resa vid den åldern.

Bil 100 mil till Norrbotten - där började frågan redan efter Uppsala - när är vi framme?Tänk om vi hade föreslagit att vi skulle gå 80 mil på semestern.

Delade rum med finnen som visade sig vara tysk, en ryss som också visade sig vara tysk, ett franskt par och så vår vän den canadensiske dokumentärfilmaren. Han visade oss sitt knep för att undvika skavsår - silvertejp - men då måste man börja innan man fått några skavsår. Eva råkade ha silvertejp med sig i den händelsen att ryggsäcken måste lagas. Så å fötternas vägnar så var det redan kört.

Fredag 7 september

Inte sovit mycket då italienska gänget pratade oavbrutet. Kl 6 är alla uppe -men det tar tid att bli klar. Köpte bröd och startade sedan dagens vandring. Fantastiskt ljus på morgonen - röd sol.

När vi så småningom kom till Rioja och passerat ett par vägtunnlar och några kullar så kom vi till ett litet cafe som drivits från mor till dotter i generationer. Kaffe med rostad bröd och marmelad till valfri donation. Rar tant. Stämpel i pilgrimspasset ingick. Cerro de Cantabrie.



Passionsfrukt odlades efter väggen - blommorna är ljuvliga.



Susan har också tagit paus under vindruvsklasarna.

I Logrona - en stor stad som Pamplona går vi km-vis genom förstäder. Uppsöker Farmacia för Compeed. Folk är väldigt vänligt inställda till pilgrimmer - när de ser oss tveksamma eller gå i fel färdriktning korrigerar de oss. I detta fallet skulle vi bara till ett apotek.
Besökte catedralen Jakobs kyrka - Iglesias de Santiago el Real. Logrono är huvudstaden i Rioja. Vi tar en glass och kaffepaus innan vi lämnar staden. 
Så sliter vi km efter km i solen. Kommer in i ett natur-friluftsområde med många löpare, cyklister, brädåkare och andra motionärer. I Pantano de la Grajera vid fågelsjön vilar vi fötterna och äter medhavd lunch. Tråkig sträcka följer jj- torrt varmt +30 någonting matar vi på genom vinlundar - backe upp och backe ner. Fötterna och högra höften värker. Vi paus i en liten skugga bestämmar vi oss för att bo bättre en natt privat.

I Navarette en liten fin stad på en kulle kommer vi in 14.30. "Alla" härbärgen fullbelagda - vi orkar i alla fall inte gå längre för att söka något. ***Hotell blev resultatet av 23 km vandring. Svit för 60 euro - 30 euro per pers. Sjöblöta av värmen kommer vi upp och bara njuter av eget rum med dusch. Vi behöver inte stiga upp kl 6 i morgonbitti. Duschar, tvättar, vilar och bara njuter - öppnar de franska fönstren mot lilla torget. Fantastico...
Efter vilan går vi haltande ut på torget och äter tapas för 6 euro inkl vin på El Deportivo - ännu en ljuvlig kväll - på torget under träden där vi sitter länge och äter. Många pilgrimmer äter meny där. Vi känner igen det danska paret (hon som tecknar) tyska - far och dotter. Många danskar och tyskar är gäster på restaurangen. Går hem vid 21-tiden- utforskar det närbelägna kvarteret.
Segt internet på hotellet. Eftersom jag inte kommer åt vår blogg - så får jag skicka via FB kort resumé av dagen och så lägger min dotter in det i bloggen.
Efter 20,5 mil totalt på El Camino -somnar vi in.

Så var det dagens rapport från El Camino- en helvetisk vandring i Riojaområdet. 30+ något genom vinplantage utan tillstymmelse till skugga- backe upp och ner. Har tagit in på hotell efter 19 km då våra fötter brutit ner oss till vandring på ren vilja. Dålig sömn i natt på härbärget i italienska hörnan. Nu vilar vi våra lårkakor och sköter om våra fötter. Ljuvlig kväll på tapastorget i värmen..

Torsdag 6 september

Vi startar efter frukost som vi intar i köket på härbärget. Tar en kaffe på stadens torg innann vi beger oss ut ur staden. "Finnen" tog en conjak på torget (strax efter 7.30).

I San Sepastian tog vi en kaffe på baren så att vi kunde använda toaletten.

Träffade Jayne och sällskapet från Nya Zeeland utanför butiken i Sansol. De två svenska tjejerna satt även  på kaffebaren. Vi handlade bröd och korv till lunchen (så här mycket korv har jag inte ätit förut).

Färden gick vidare över torra kullar, sol, varmt och dammiga vägar som retar i halsen. Lindar knät. Går igenom vinlundar. Kommer in i ett område som eldhärjats av skogsbranden i augusti. Ser spöklikt ut.

Sätter oss ner på två stenar under pinjeträden där vi äter varsin persika. "Grässtråmannen" går vi om några gånger. "Hunken" med sällskap ser vi på "brända tomten". Finska gubben frustar i backarna och de svenska tanterna vi träffade på caféet i morse stretar på. Återser alla i Viana.

Fullt på kyrkans härbärge. Går vidare till klosterhärbärget där danskan ses i tvättstugan. Vi får plats i rum nr 3, 3 st 3-våningssängar. Jag ligger längst ner, Eva i mitten och den store italienaren från Pamplona högst upp. De två italienskorna och Susan från USA,  "hunken" och en tysk tjej och kille bor också här.

Efter installation går vi ut för att äta lunch. Spagetti carbonara med 1 glas vin 5.30 euro.Rummet kostar 6 euro. Efter lunchen går vi hem och duschar. Under siestan tar vi en kaffe på stadens torg - skriver lite och tittar på människor.Annika den ena av de svenska tjejerna fortsätter till Logrono. Hennes kompis reser hem - ont i knät.

Den här staden verkar ha tjurfäktning eller tjurrusning alt "rodeo" - en massa röda grindar i staden + en inhängnad och sittplatsläktare.

Fin kväll för picnic i klosterträdgården - vinstilla, ljummet i luften - en riktig sommarkväll. Har inte upplevt en sådan kväll i Sverige i sommar.



Dagens middag picnic i klosterträdgården.



Idag har vi endast gått 19 km till Viana. Det luktade härligt av vanilj när vi närmade oss staden.
Har haft en skön eftermiddag och kväll i den lilla staden. En ljuvlig kväll i klosterträdgården med picnic på vin, ost, tomat och bröd. -vi har tröttnat på vilda björnbär. Sover 12 pers i 3- våningsängar- de tre italienarna från härbärget i Pamplona- tjatter, tjatter...avanti, avanti...madre mia

Onsdag 5 september

Rapport från en städskrubb: Vi har sovit i en städskrubb i Estella som betyder stjärna. Dock sovit gott i vårt eget krypin. Avstamp mot Los Arcos. Stannade vid vintappen i Bodega Irache - fyllde på lite i tomflaskan för lunchshot.På en camping inhandlade vi lunchmat - korv,bananer och bröd.
Tung dag- torrt och varmt genom vinlundar & olivlundar- ingen skugga. De vilda björnbären vi brukar förse oss med såg vi inte i samma utsträckning som tidigare. Vatten och bröd vid kyrkväggar ger bra skugga och svalka i lunchtid- där kan vi även plåstra om våra fötter..nice i Villa major.

I Los Arcos som vi når strax efter kl 15 tar vi in på ett Albergue - Casa Austria. Rum för 4 pers = 10 euro.
Lite "hippiestuk" men mysigt. Efter dusch - tvättar vi kläder och ger oss ut i staden.
Åter paella på torget - ser flera pilgrimmer vi känner igen. Danskan dyker upp och och slår sig ner vid vårt bord med ett glas juice. Hennes man har en tuff vandring från Portugal. Hon skall gå till Burgos och sedan åka buss för möta honom. Vi lämnar henne, köper vatten, apfelstrudel, tomater och persikor  för morgondagen. Det är något visst med tomater och persikor här i Spanien - smakar inte alls som hemma. De är så saftiga och smakrika.
Vi sitter på balkongen på vårt "hippieställe" och  dricker upp allt vatten.

Vintappen kl 8 på morgonen



Vägval



"Hippiestället" i Los Arcos

I den långa rännan till höger på bilden - kan man inta fotbad.

4 september

Sovit ganska bra. Väckning 6.15. Vi äter frukost bestående av chorizo, hett vatten och bröd samt getost och tomat. On the road again....ganska varmt på morgonen så jackan åker snabbt av. C:a 200 m stigning idag, dammigt och varmt, grusväg långa sträckor. Inget kaffeställe i första byn så vi får vandra ytterligare 1 tim innan vi får dagens första kaffe. Sur senorita i caféet. Träffat ytterligare två svenska  dame modell 60+. Träffade också de unga blonda i byn Ciraugui där vi  druckit kaffe. I Maneru - helt dött. En kortväxt man med jätteryggsäck går förbi oss i snabb takt. Vissa har superkrafter..
I Lorca åt vi medhavd lunch vid kyrkan (vårt nya snabbmatställe) skugga och svalt på stenbänken. Plåstrade om våra fötter.
Anlände till Estella kl 16..Fick eget rum i ett stort rum (städskrubben) 6 euro och vägg i vägg med dusch och toa - men dock en egen stjärnskrubb. Efter dusch - tur in till staden och Farmacia - Eva behöver tåtutor. Vi kopplar av på stadens torg. Besöker katedralen och vinkar till nya zeeländarna, Jane med sällskap som också är där.

Estella - Eva läser kartan .

Vårt eget privado - en städskrubb

På härbärgets innergård kunde man koppla av i solen med tvätt eller något annat trevligt.